Jag kanske har haft mitt livs semester. Något positivt skulle väl ändå hända under 2020. För första gången en semester som inte bestod av att flänga runt i trehundranittio till fem olika hörn av landet/världen utan bara vara hemma. Jag behövde det. Först tänkte jag att det skulle bli jobbigt att hänga hemma för jag är ju hemma hela tiden ändå men det var skönt att slippa jobba hemma och det var flera andra som också var lediga så det har varit utflykter och promenader i blandat väder. Samtidigt som jag också suttit i två dygn utan att ha pratat med någon också utan bara fixat runt hemma för mig själv.
Förutom att umgås mestadels med pandemikompisarna så har jag även pratat med flera vänner som jag inte har hörts med på ett tag. B som bor på en ö nu och är föräldraledig och väldigt ledsen för att vi inte har pratat sedan i juni förra året. Vi lovade varandra dyrt och heligt att nu får det inte gå mer än två månader tills nästa gång. Norrmannen ringde och vi snackade länge. Jag har verkligen en speciellt plats i mitt hjärta för den där mannen. Det är som att jag automatiskt blir på bra humör och glad i själen när jag hör hans röst. Vi snackade på om våra länders olika strategier, vad vi hade gjort under året och vad vi såg framemot. Vi hoppas att vi kanske kan ses till hösten/vintern. Jag inser att jag är relativt ok på att förstå norska från Oslo nu eftersom det är en grej att förstå vad en norrman säger när man är mitt emot varandra jämfört med i telefon när man inte kan läsa av kroppsspråk och grejer. Jag och Advokaten har till och med hörts på sms om ditt och dutt. Jag har pratat med pappa. Smsat med syrran. Man fick lite hopp om livet. Det väntar där borta runt hörnet kändes det som.
Alla är väl rörande överens om att om dessa vaccin inte fungerar när alla har tagit det då är det survival of the fittest. Djungelns lag. Det kommer inte gå om det inte fungerar.
Det bästa som hände var att jag badade. Pandemigänget var på promenad och jag hade sagt på nyår att jag ska om det är möjligt bada en gång i månaden hela året. Så jag hoppade i. Insåg hur mycket jag saknar vatten. Jag måste flytta även om det blir till en liten lägenhet som är närmare vatten.
Jag är glad för min hemmasemester den första i hela mitt liv. Fast ärligt så kommer det nog bli berg och äventyr när det öppnas upp för det. Här kan jag ju inte sitta resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar