En vecka är en evighet

 Det har gått en vecka på min semester och det känns som att jag varit ledig i flera månader. Hur mycket kan rymmas på sju dagar egentligen. Det har varit fest med alla jag håller nära hjärtat. Det har varit segling med den där killen som jag börjat träffa. Han som bor i Gröndal och har snälla ögon och världens gulligaste kompisar som adopterade in mig i ett gäng på elva personer utan att tveka. Det har varit uteserveringshäng med AK och S som slutade med att jag gick hem över Skanstullsbron mitt i natten. Det har varit kompisdrama och det föll tårar på mina kinder när jag satt på kajen i Sjöstan för mig själv en tisdag. En onsdag som innehöll badutflykt först mot norrort men någonstans vid universitetet gjorde vi en u-sväng och hamnade i Saltsjöbaden på världens bästa strand och jag stod på händerna i vattnet så mina öron kluckar fortfarande. En torsdag när jag kastade ner tält, stormkök, sovsäck och liggunderlag och drog till Nåttarö och en av mina hemliga tältplatser med A och S. En fredag med häng, bad, räkmacka och en evighet på ett pendeltåg hem. En lördagmorgon där vi avbokade måndagens norgeresa för ingen orkade med alla konstiga papper och restriktioner. Lördagsutflykt som bestod av djurgården runt i sakta mak med vin-fika tills mannen kommit hem från de värmländska skogarna. På eftermiddagen ringde mamma och sa att mormor var på väg till Mora lasarett. Hon hade trillat och dragit av armen. Jag fick klump i magen över älskade mormor och älskade morfar som hade gråtit när ambulansen körde iväg. Mannen kom hem och då drog jag till Hornstull och mötte upp honom. Vin på olika ställen och vi fick gratis mat eftersom restaurangen glömde bort vår beställning. Kvällen avslutades med mer vin på bio rio för att sluta med att han skjutsade mig på hans pakethållare hem till honom. Idag har vi gått runt vinterviken, badat och legat på en filt med korsord och en hand på varandra hela tiden. Han ritade ett hjärta på min arm med N + L i. Det är inga fyrverkerier men jag säger som min syster: det kanske är ett tomtebloss och tomtebloss räcker. På eftermiddagen fick jag facetimea med mormor som hade fått komma hem och morfar hade slutat gråta. 

En vecka ett liv. 

loverboys och väntan på hösten

 Dagarna läggs efter varandra och vi är redan i mitten av juli. En tanke om att sommaren snart är slut far genom mitt huvud. En sommar som verkar ha börjat för länge sedan för många när man tittar i telefonen. Det verkar också som att pandemin är över om jag skulle ha mitt instagram som något sorts nyhetskanal.  Jag är den som håller ställningarna på mitt jobb, fast nu är det dags att slippa folk som ska överklaga allt som någonsin kan överklagas. Dags att gå på semester. Tre dagar kvar. På nyheterna pratar de om klimatkrisen och att folk borde börja skaffa barn när de tjugofem. Går de två ihop i överhuvudtaget undrar jag. 

Semester så det kan bli höst. Jag längtar till hösten. Jag längtar tillbaka till mitt liv som det var innan allt det här började. Få träna med träningsgänget. Ta ut mig i en backe medan spöregnet piskar mig i ansiktet. Få en highfive när allt är klart. 

Jag har sakta men säkert börjat plocka ihop mig själv. Bit för bit. Det är inte lika arga tankar i huvudet. Jag sorterar ut folk och folk. Vilka ska få vara kvar och vilka ska kastas. Jag känner att det skaver i fingrarna. Saker som vill ut . Jag måste samla mig lite mer innan jag kan kräkas ord om det där hur det kommer vara att inte tillhöra normen. Om jag hamnar där.

Jag har under våren skaffat mig en älskare. Livets bästa sex. Jag har sedan någon vecka tillbaka börjat dejta en annan kille så nu måste jag väl göra av mig med min loverboy. Det gör mig lite ledsen. Vi kan inte dejta för han vill inte dejta på samma sätt som jag vill även om han vill träffa någon att flytta ihop med och skaffa småbarn etc för han är snubbe och ska ha allt på sitt sätt. Jag är trött på andras sätt utan nu får det  vara på mitt sätt. Killen jag börjat dejta verkar vara världens snällaste men just nu är jag skeptiskt till allt som rör sig med en kuk mellan bena. Han bjöd in mig till att joina honom pch hans kompisgäng i skärgården där de är ute och seglar. Det verkar aldrig finnas någon mittemellan och jag är skeptiskt till både för av och för på. Dock älskar jag äventyr så varför inte möta upp för en helg på en segelbåt. Det är upplagt för drama för som sagt den här staden är stor som en tändsticksask och det finns gemensamma bekanta med andra killar jag träffat tidigare. 

Men först fest på fredag. Alla som jag gillar minus några få personer kommer. De som sorterats in i behåll-facket av vänner. Det kanske blir livets fest på innergården. Sedan kommer antingen Spanien, andra äventyr i skärgården, Norge, Dalarna eller ingenting alls.