2022, ett år som går till historien som ett jävulskt år med krig, kris och världen på ända.
Mitt i allt det där som gör att man knappt tror på en framtid så måste jag tro på en framtid. För man kan inte göra något annat eller hur.
Det har ju hänt en hel del roliga saker under året även om det på ett personligt plan har varit det mest omvälvande året i hela mitt liv. Volontärarbetet inför alla lopp och träningsresan i mars plockade upp mig från mörkret. Alla långpass med löpgänget som alltid startade med att J kom och hämtade mig vid fryshuset med bil. Alla nya kompisar med löpskor på. Alla turer upp på Hammarbybacken. Att en av mina bästa vänner flyttade kors över hela stan och bor nu en kvart ifrån mig och om några veckor så flyttar en till kompis till samma område. Jag fick plocka hjortron i somras som varit en önskedröm sedan många år tillbaka. Jobbet har varit så himla roligt under det här året och jag har längtat varje söndag på att det ska bli måndag, bästa betyget för mina kollegor och chef.
Det dåliga förutom det som påverkar hela världen är att min syster har blivit så mycket sämre under hösten. Nu kommer hon knappt ihåg något och har blivit inlagd på ett sjukhem för hon behöver tillsyn dygnet runt. En sådan stor sorg och det känns som att inga trollspön kan göra något magiskt denna gång tyvärr.
Som sagt det mest omvälvande året någonsin och det är kanske därför jag har varit så tyst sedan juni. Det senaste halvåret har gått ut på att försöka sortera mina egna tankar, beslut och framtid. Nu den här sista dagen på året kan jag säga att det kommer bli bra. 2023 kommer vara ett år jag för alltid kommer minnas på något sätt. Mer om det en annan dag.
Nu ska jag träna och sedan ska jag fira in nyåret med ett par vänner.
Gott nytt år!
