fredag 10 juni 2022

skrubbsår

Värmen är tryckande ute för första gången det här året. Stunden mellan hägg och syren är nästan slut. Studenter och skolbarn springer runt med gulblåa ballonger och skriker med stundande oviss framtid och sommarlov framför sig. Själv känner man att man har skaffat sig ytterligare skrubbsår i själen. Jag vet inte varför jag drar mig till fel personer. Good riddance men jag har fan eksem inuti i kroppen just nu. Jag vill skrika och slåss. 

Jag kan inte skriva om saker för alla dessa år har gjort att det känns som att det är jag som är fel, att jag är en vidrig människa som man inte kan tycka om eller ens respektera och vara ärlig emot. Killar och mamma har sagt tillräckligt många gånger nu att jag förväntar mig för mycket. 

Jag vet inte när svar på tilltal, lite engagemang, ärlighet och få komma när man har sex blev för mycket. Jag är väl naiv som tänker att det ovan är något som de flesta människor förtjänar här i livet. 

Nu ska jag gå och bada. 
Hej. 




onsdag 13 april 2022

Syster och de vita fläckarna

 Jag hade tänkt skriva om det som händer i mitt liv. Det där som är lite drama men lite roligt. Om killar, roliga saker, nya kompisar, löpturer och aw i solen. Ljuset som sipprar in. Men så kommer ett sms från det där numret igen. Numret som tillhör min systers mamma. 

Tumören har spridit sig i min systers huvud. De där vita fläckarna på röntgen var inte bara vita fläckar som inte var något utan det var något riktigt. Är det nu det kommer hända om inte den nya behandlingen går vägen? Vi vet ju någonstans att allt hittills har varit mirakel. Hon är ett mirakel som lever idag fast läkarna sa ett halvår då. 

Vad skriver man. Jag vet inte. Finner inga ord trots att det är storm inuti. Vi får hoppas på mirakel. Igen. 

tisdag 5 april 2022

I ett annat land

Jag har varit iväg. Sprungit i berg, i raviner och dalar, på smågator i ett annat land. 

En resa jag bokade när allt var nattsvart i höstas och jag behövde något att haka upp tillvaron på. Det räckte med att en ytligt bekant sa till mig att det vore så himla kul om du följde med så gick jag hem och bokade. Hon tyckte att det vore kul med mitt sällskap. Livlina. Ord jag behövde höra från någon. Det var ett halvår sedan. Vi hade det fantastiskt på resan. Strax innan jag åkte konstaterade jag för mig själv att jag är en sådan där som springer nu. Flera mil varje vecka och det är mina bästa stunder. Och människorna som jag mött som får en att känna att man räknas när man inte gör det i andra sammanhang. 

Livbojarna. 

fredag 4 mars 2022

någonstans i horisonten

 Det blev krig. 

Jag avslutar mina egna i mitt huvud. Jag kan inte göra något mer för vapenvilan i Hammarbybacken. Ibland blir saker som det blir. Folk som inte vill prata, kan man inte tvinga att prata. 

Förra helgen var som ett bortglömt liv någonstans innan pandemi och krig. Jag var hemma de sekunderna som huvudet låg mot kudden. Alla andra tillbringade jag antingen på en aw, en dejt, som funktionär på ett lopp eller på ett 1-årskalas. På söndagskvällen var jag som en disktrasa men jag var glad. Kände att det kanske fanns något där framme i horisonten. Det kanske kommer att gå att vara mer glad än ledsen. En av de bidragande grejer till det var funktionärsrollen på det där loppet. När jag mår kasst är det som underverk att kasta sig in med främmande människor och grejer man aldrig har gjort tidigare. Så det var inte sista gången.

En annan sak som värmde var ett foto på mig och barnet som fyllde ett år. Det sitter fast i ett album om hans första år. Jag fick vara med. Hans föräldrar kallar mig för en av hans bästa vänner. Lilla M när du blir lite äldre ska jag ta med dig till skogen och visa dig allt det där som är magiskt bland träd och blåbärsris så kan dina föräldrar dra på hotell och dricka bubbel. 


torsdag 24 februari 2022

Vaknar till något som liknar ett krig

 Det är slutet av februari och jag vaknar av att det knäpper och viner utanför fönstret av blåsten. Ryssland har bombat Ukraina. Jag har själv befunnit mig i ett krig som utspelat sig i mina egna kvarter men jag försökte avsluta det neutralt. Vi kan väl säga att det är en konstgjord vapenvila vid Hammarbybacken. 

På fredag ska jag på dejt med någon som tre kompisar säger är världens snällaste kille. Jag behöver världens snällaste efter år av killar som beter sig som Putin. 

Förra året var inte mitt år. Det finns så många utkast som ligger men utan att göra något drama av det så ville jag inte leva längre och tillvaron var mest ensamhet och vända andra kinden till. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde under 2021 och det här året kommer bli att försöka bygga upp livsglädjen igen. Bygga upp vissa relationer som kraschat under pandemin och låta andra blekna bort. Jag behöver vilja leva igen. Så försöker jag bara säga ja till saker jag tror kommer göra mig glad. 

lördag 25 december 2021

The twins och ett sms från Nyköpings lasarett

Jag vet inte varför jag bryr mig egentligen för julen har ju aldrig varit min grej. Det handlar nog mer om att snart två års sitta hemma och jobba, restriktioner av umgänge, skit som hänt i livet och en halvt turbulent höst i kompisgänget som gör att det högsta på önskelistan för julen var att få umgås med familjen tjugofyrasju under några dagar. Sällskap och familj. Töntigt men sant. 

Det blev en löptur i elva minus grader. Nästan nio kilometer i skogen och en tur upp på backen. Min egna nya tradition om jag ska fira jul i Stockholm. Handlade en grapefrukt och en påse gifflar också. Gifflarna för julaftonskvällen hemma och grapefrukten till frukost.

Jag kan väl säga att jag satte på mig den bästa masken och åkte till brorsan tills Kalle började. Inte ifrågasätta något utan bara vara nöjd. I sammanhang när man inte mår toppen är ju barn kanske det bästa som finns i hela världen. Twinsen och jag hade ett breakthrough. Jag har alltid varit spännande men lite för läskig men igår så släppte det. Två yrväder och jag. Älskar när det är så okomplicerat att det roligaste som finns är att ta av och ta på min keps. Lite Kalle och mat sedan åkte jag hem. Åt gifflar och tittade på film. Helt ok julafton. 

Vaknade idag av att det där numret som jag hatar mest av allt dök upp på skärmen. Syster som skulle fira jul någonstans i närheten av Nyköping fick tydligen ett hejdundrande epilepsianfall och åkte in på Nyköpings lasarett igår kväll. Kräk och tappa talet. En annorlunda jul som hennes mamma uttryckte sig i textform. Förmodligen för att hon glömt att ta någon av alla sina hundraelva olika mediciner trodde läkarna. Jag låg och stirrade upp i taket en timme till sedan bestämde jag mig för att det är för långt till Nyköping och nu måste jag göra något. Så jag gick på bio och såg Utvandrarna. Under filmen fick jag ett nytt sms om att det verkade lugnt med syrran men troligtvis blir hon förflyttad till KI ikväll. Tack sjukvården. Kom ut från bion och vandrade hem genom ett folktomt Södermalm. 

Ps. Försökte svara på era kommentarer på förra inlägget  men får bara upp något tekniskt fel. Tack❤️ Familjer, ja vad ska man säga? Man kan inte leva utan dem men de gör en tokig också. 

torsdag 23 december 2021

Det här är min jul nu

 Dan före dan. Jag är den enda som jobbar. Stänger ner datorn klockan halv fyra. Har en hel kväll framför mig av att få tiden att gå. 

Det blir jul i Stockholm i år. Det kommer nog bli jul i Stockholm alla år framöver. Brorsan fick ju barn för ett år sedan så nu blir det aldrig mer jul i Dalarna. Föräldrarna vill fira med barnbarnen. Förståeligt. Jag jobbar på acceptans och försöka känna mig inkluderad trots att jag fått frågan fem gånger från mamma vad jag ska göra på julafton. Som att det vore en vanlig helg i mitten av oktober och inte att vi firat jul varenda år tillsammans sedan jag föddes. Jag räknas väl inte längre.

Jag hade behövt Dalarna och sällskap dygnet runt några dagar men man får ju inte alltid det man önskar. Så vad gör man den 23 december själv? Man tittar på någon cheesy-julfilm och sedan hänger man på gymmet. Planerar i huvudet vad man ska göra på julafton fram tills man får komma till brorsan på eftermiddagen. Springa så klart. Upp på backen. 

Sedan har jag suttit och tänkt på de saker som har varit bra den senaste tiden eller året. De där personerna som funnits vid rätt tillfällen under det här helvetes året.

Min nya jul. Tills den dagen jag kanske träffar någon som vill fira jul med mig i Dalarna. 

skrubbsår

Värmen är tryckande ute för första gången det här året. Stunden mellan hägg och syren är nästan slut. Studenter och skolbarn springer runt m...