Idag tog jag ut min racer. Det är exakt ett år sedan jag tog min första tur med den. Beställd från en retrocykelhandlare i Amsterdam. Fotografen S hjälpte mig att montera ihop den. Lite rädd men mest exalterad cyklade jag då från Kungsholmen till söderort, en och en halv mil som premiärtur. När jag då for över Västerbron tänkte jag att jag får dö lycklig men lite rädd om det här går åt helvete nu.
Idag var de flesta stora cykelbanorna nästintill grusfria. Jag cyklade två mil. Fram och tillbaka till jobbet. Inte över Västerbron men över Årstabron. Aldrig mera rädd. Jag och cykeln är ett nu. Bästa kompisar och min mest kära ägodel. När jag flyttar så ska jag bli en cykeltjej och ha min cykel på väggen hemma. Just nu har den fått övervintra i hallen men nästa hall är inte lika stor.
På jobbet idag så packade jag ner mina få grejer i en flyttkartong för jobbet ska också flytta. Så när alla flyttar är klara har jag åtta minuters promenad till jobbet. Det är egentligen för nära för min smak men det blir bra.
Det var tur att det blev sol och grusfria gator om än bara för en dag. Jag behövde det. Det har varit så mörka tankar på sistone men jag hoppas det lättar nu med takt att gruskornen försvinner från gatorna.