Ett till år är förbi och vilket år det var

Slutet gott allting gott. 

En sak jag är tacksam för är alla dessa fina människor jag stött på via internet och bloggen. Att en av er som jag vet läser här hörde av sig och jag fick ringa och prata dagen innan julafton. Det var som att hon stoppade en pinne i cykelhjulet (mitt huvud) så det tvärnitade. Jag kunde börja fundera på saker utan att bryta ihop och tänka att jag inte ska skamma mig själv så mycket för allt 2020 innehöll. Framför allt så har jag börjat koncentrera mig på det jag kan påverka eller den tanken har jag tagit fram när det känts jobbigt. Tack A för att du gjorde så att jag fick en väldigt fin ledighet utan snurrande huvud. <3

Målet nu är att komma igång med träningen igen för det om något får mitt huvud att må bra. Så min ledighet har bestått av att springa efter ett program och hänga på utegymmet. Små steg, inte fullt ös medvetslös som jag brukar. Sedan har jag stickat klart en tröja och en mössa. Sedan ska jag kontakta någon att prata med även om det blir online, för vissa saker måste jag ha hjälp med att reda ut. Jag ska till och med kolla om det är möjligt att få prata med hon Martina på SÖS.

Idag är det nyårsafton och jag brukar ju alltid svara på flera frågor men för att bryta mönster så skippar jag det i år. Istället ska jag gå en sväng till utegymmet och lyfta några stockar och sedan ta cykeln förbi föräldrarna och vinka hej. Ikväll blir det middag med pandemikompisarna. 

Det fanns en hel del bra saker med det här året också vilket jag ska komma ihåg. Vi alla kämpar oss igenom svårigheter tillsammans, jag fick vandra i Sarek som alltid har varit en dröm, jag köpte mig en snyggracercykel som tog mig på flera äventyr, jag kunde bli gravid även om det blev missfall, morfar skaffade facetime och alla fina vänner som finns där ute i vått och torrt.