Varje morgon är jag ute och går eller springer. Tio minuter av turen låter jag tankarna gå bananaz och jag får tänka alla de där hat-tankarna jag har kring saker just nu. Sedan kommer en kvart av att tänka bra saker och vad jag är glad för och de resterande femton till tjugo minuterna lyssnar jag på musik eller dagdrömmer. Ett vinnande koncept för mig för de där hat-tankarna behöver få spela fritt men det fungerar bra att bara låta dem under en begränsad tid.
Folk börjar på riktigt ruttna nu. Kollegorna vrider sig som små maskar över att vara isolerade. Själv tycker jag inte att de har så mycket att klaga på för de har ju sällskap hemma. Inser att jag inte ser allt helt nyktert eftersom utgår från mig själv och min livssituation och mående. Tur att vår chef är bra och parerar oss alla. Min kollega som också bor själv tackar mig senare för att jag säger ifrån. Det är nog svårt för alla att sätta sig in i någon annans situation. Min kollega har börjat må dåligt och har försiktigt frågat om jag inte kan komma till henne någon dag. Vilket jag kommer att göra någon dag. Till fots i mina dubbade löparskor så borde det bara ta strax över en timme att gå till henne. En rimlig sträcka. Vädret gör att det inte blir lika mycket häng med pandemigänget och vi väntar på att en lägenhet ska bli klar så vi alla kan mötas på mitten. Få vara hemma inomhus hos någon. Äta mat tillsammans. Sådana där småsaker som är stora i ens värld just nu. En gullig grej med hela isoleringen är att det känns som att jag bor på landet eftersom folk har börjat heja när man är ute och går på morgonen/dagen/kvällen. Det hade varit ett varningstecken med folk som hejar på främmande personer om det hade varit 2019, nu enbart gulligt. Hej hej.
Min spaning på Tinder så verkar killar som arbetar inom vården vara de som först och främst vill träffas. Vilket får mig lite att reflektera över att det kanske bara är kvinnor som jobbar inom vården som går ut med håll ut håll i håll avstånd och håll er hemma i media. Vet inte hur många killar som jobbar som läkare som frågat om jag vill ses, dock utomhus. En föreslog att vi skulle ses och grilla korv för jag såg ut som en som kunde göra upp en eld. En annan undrade om jag ville spela boule (?!). Med snöbollar frågade jag tillbaka. Känns inte som en vintersyssla oavsett pandemi eller inte. Vi får väl se det kanske blir en promenad med någon. Kan dock inte göra upp eld så får väl spela boule med snöbollar.
Annars så är det mest springa och sticka. På repeat. Vilket förstör min kropp. På riktigt så behöver jag söka hjälp för att jag inte kan lyfta höger armen ovanför min axel utan det gör sjukt ont. Ena benet gör ont men det är min gamla skada sedan 2019 som spökar när jag springer för mycket. Om jag blir tvingad att vara den som ska till jobbet för att kolla posten ska jag i samma veva ta mig till den där braiga naprapaten jag gick hos i början av förra året. Det vore skönt att slippa smärta på ett av ställena i alla fall.
Ja det var väl det som har varit i mitt huvud den här veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar