söndag 29 november 2020

en lockdown hemma är snart över

Jag fick det. Den där på C. Bekräftad och konstaterad. 

Det började med att jag började frysa sedan fick jag ont i kroppen. Ingen feber att tala om och den som inte ens enligt sjukvården skulle räknas som feber höll i sig en dag. Ont i kroppen som om jag skulle haft 40 graders feber men ingen feber har varit det som varit jobbigast. Sedan tappade jag allt luktsinne.

Om vi säger så här: jag är sjukt irriterad över att jag fick det fast jag sköter mig någorlunda. Har träffat två kompisar "inomhus" (a.k.a i en bil) annars har jag bara varit utomhus med folk. Så mycket fick man för det. Ok inte så att jag ska skita i några restriktioner för det nu men det känns som att det borde varit troligare när jag var tillsammans med den där killen som inte brydde sig ett skvatt om något och inte ens tvättade händerna. Det är som vanligt, alltings jävlighet slår till. 

Nu är jag bra. Känner dock ingen lukt eller jag kan förnimma lite svagt vissa saker. Typ att det luktar något i kaffeburken och inte bara ingenting. 

Kan också berätta att alla de jag träffat utomhus mår bra. De som fanns i bilen är vi två som fått det och den tredje mår bra. Den ska testa sig för antikroppar. 

Under tio dagar har jag inte gått utanför min dörr. Jag har öppnat den för att ta saker som lagts utanför. Man får vara glad för att det inte blev värre än så här. Jag har stickat som en galning och tittat på Chicago fire. Det har nästan blivit en till tröja på kuppen. Och så har jag jobbat eftersom det gick ju bra eftersom jag ändå arbetar hemifrån. 

Även om jag räknas till frisk nu ska jag vänta ytterligare någon/några dagar innan jag går ut. Då jag ska festa till det genom att gå ut och kasta mina sopor. Rafflande. Sedan ska jag börja springa igen. 

Livet hösten/vintern 2020: sticka springa sticka springa sticka springa och Chicago fire. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, hur är läget?

  Var börjar man någonstans när det har gått nästan nio månader och man har varit med om det största i livet? Jag har blivit mamma till en u...