För exakt ett år sedan satte jag på mig min finaste klänning. En dröm i rosa. Jag gick förbi här utanför fönstret på väg till Gullmarsplan för att ta en buss till ett bröllop. Det ingen visste då var att blodet rann och jag hade en kille som tyckte att jag överdrev när jag var ledsen för att det troligtvis var ett missfall. Sedan höll jag minen medan två av mina kompisar gifte sig utomhus vid en sjö. Jag sprang in på en toalett så ofta jag kunde för att se till att det inte kom blod på klänningen.
Ett år sedan.
Jag är glad att jag lever idag.
För det var inte självklart för ett halvår sedan.
Ja, tänk ändå att livet vänder. Hit och dit. Skönt att du är glad att du lever idag. Heja dig!
SvaraRaderaKRAMAR <3
SvaraRaderaJag är också glad för det ❤
SvaraRadera