The twins och ett sms från Nyköpings lasarett

Jag vet inte varför jag bryr mig egentligen för julen har ju aldrig varit min grej. Det handlar nog mer om att snart två års sitta hemma och jobba, restriktioner av umgänge, skit som hänt i livet och en halvt turbulent höst i kompisgänget som gör att det högsta på önskelistan för julen var att få umgås med familjen tjugofyrasju under några dagar. Sällskap och familj. Töntigt men sant. 

Det blev en löptur i elva minus grader. Nästan nio kilometer i skogen och en tur upp på backen. Min egna nya tradition om jag ska fira jul i Stockholm. Handlade en grapefrukt och en påse gifflar också. Gifflarna för julaftonskvällen hemma och grapefrukten till frukost.

Jag kan väl säga att jag satte på mig den bästa masken och åkte till brorsan tills Kalle började. Inte ifrågasätta något utan bara vara nöjd. I sammanhang när man inte mår toppen är ju barn kanske det bästa som finns i hela världen. Twinsen och jag hade ett breakthrough. Jag har alltid varit spännande men lite för läskig men igår så släppte det. Två yrväder och jag. Älskar när det är så okomplicerat att det roligaste som finns är att ta av och ta på min keps. Lite Kalle och mat sedan åkte jag hem. Åt gifflar och tittade på film. Helt ok julafton. 

Vaknade idag av att det där numret som jag hatar mest av allt dök upp på skärmen. Syster som skulle fira jul någonstans i närheten av Nyköping fick tydligen ett hejdundrande epilepsianfall och åkte in på Nyköpings lasarett igår kväll. Kräk och tappa talet. En annorlunda jul som hennes mamma uttryckte sig i textform. Förmodligen för att hon glömt att ta någon av alla sina hundraelva olika mediciner trodde läkarna. Jag låg och stirrade upp i taket en timme till sedan bestämde jag mig för att det är för långt till Nyköping och nu måste jag göra något. Så jag gick på bio och såg Utvandrarna. Under filmen fick jag ett nytt sms om att det verkade lugnt med syrran men troligtvis blir hon förflyttad till KI ikväll. Tack sjukvården. Kom ut från bion och vandrade hem genom ett folktomt Södermalm. 

Ps. Försökte svara på era kommentarer på förra inlägget  men får bara upp något tekniskt fel. Tack❤️ Familjer, ja vad ska man säga? Man kan inte leva utan dem men de gör en tokig också.